Livet som helhet – Födelsedag och tid för eftertanke

Idag är det min födelsedag. Känslan av tacksamhet är extra stark i mig idag. Jag känner tacksamhet för året som gått, för varje dag som jag får leva, för alla bra stunder. Jag samlar på stunder. De små enkla stunderna som tillsammans blir livet.

Det var ett tag sedan det kom ett blogginlägg från mig. Jag tycker födelsedagar är perfekta tillfällen att göra avstämning med sig själv så idag vill jag dela med mig av det. Födelsedagar när något nytt startar ger plats för att göra en liten check om livet är så som jag vill ha det? Finns det något jag vill göra annorlunda? Finns det något jag vill ha in mer av i livet? Är det något jag vill ha mindre av? Ja frågorna kan ju varieras hur mycket som helst och bli hur många som helst. För mig är det viktiga egentligen att då och då kolla av med mig själv.

Så, idag har jag satt mig och gjort just detta. Reflekterat. Stängt av det yttre bruset och blickat inåt. I början av året gjorde jag samma sak, men lite mer omfattande.

Det som slår mig är att mycket av mina intentioner landar lite i förhållningssätt. Tillit och acceptans är två av mina ledord. Mod ett tredje. När jag inser det kommer jag att tänka på dessa visa ord:

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Dessa ord från Sinnesrobönen. I sin enkelhet är det ord med en kraftfull innebörd. För när vi slutar kämpa emot det vi inte kan förändra utan omfamnar det med värme, välkomnande och full acceptans så händer något. Det är som att något mjuknar.  Motstånd, irritation och kämpa emot byts på något märkligt sätt ut mot medgång , vänlighet och tillåtande. Det som kändes hårt och icke önskvärt kan istället få finnas där det är när vi lyckas acceptera och tillåta. Det kan få kännas bra ändå. Jag tycker det kan appliceras på alla områden i livet. Känslor, svårigheter, oönskade situationer eller vad en nu kan komma på. Acceptans till det vi inte kan förändra gör något stort med oss. Vi kan hitta nya förhållningssätt och lägga vår energi på det vi faktiskt kan påverka istället.

Mod. Ja, mod att förändra det jag kan. För när vi trotsar rädslan och släpper fram vårt mod, visst ger det en underbar känsla? Känslan av att ta ansvar. Känslan att bestämma över sitt liv, sin tillvaro. Känslan som kommer när en tagit mod till sig och gjort något åt vad det nu kan vara, visst är den ganska underbar? I höstas bestämde jag mig för att ta tag i min ormfobi. Något av det äckligaste och läbbigaste jag gjort, men också något av det modigaste. För jag visste ju vad jag skulle behöva utsätta mig för. Innan jag gjorde det listade jag ner allt jag hade att vinna på att våga göra det här jobbiga och det blev en hjälp för mig, en morot att se det jag längtar efter att göra men där rädslan begränsar min frihet. Jag är inte i mål än, men en liten bit på väg i alla fall. Men mod behöver ju inte handla om så stora saker. Mod kan finnas i det lilla, enkla också. Kanske kan du hitta någon situation där du varit modig? Hur kändes det? Eller något där du skulle vilja locka fram ditt mod och använda det på bästa sätt.

Tillit då? Jag tycker tillit och acceptans går ganska mycket hand i hand. När vi övar oss på att acceptera det som är, att acceptera att allt inte alltid är som vi helst skulle önska men rätt okej ändå, då tycker jag också känslan av tillit växer. Tillit till livet. Tillit till att det kommer bli bra.

 

Kram och massa kärlek till dig!!!