Något som jag i större delen av mitt liv inte varit särskilt bra på är att göra ingenting. Att bara vara. Att verkligen skapa och tillåta utrymme för stillhet. Jag har helt enkelt inte fattat förrän de senaste åren hur otroligt viktigt det är. Det bidrog till att jag körde slut på mig själv, gick in i väggen. Men inget ont som inte för nåt gott med sig, eller hur!?
Idag väljer jag annorlunda. Därmed inte sagt att det är enkelt. Gamla vanor och beteenden sitter djupt och även med insikt och vilja om att förändra så tar det tid. Och det måste det få göra. Vi behöver vara lite snälla mot oss själva.
Det är så lätt att hitta på något att göra när tillvaron blir lugn och stilla, kanske rent av lite tråkig. Eller så kör vi på för att det är det vi är vana med. Många av oss har helt enkelt inte lärt oss att till fullo vara i stunderna där det inte händer så mycket på utsidan, men kanske desto mer på insidan om vi pausar och lyssnar. Det finns så mycket man kan göra istället för att vila i varandet. Vem har inte tagit upp mobilen och kollat Facebook eller slösurfat när vi stått och väntat på bussen eller väntar på någon vi ska möta? I stället för att bara stå där. Känna marken under fötterna, känna hur jorden bär en. Upplevt vindens smekning mot kinden och låtit blicken vandra över himlen, träden och omgivningen runtomkring.
Vem har inte när något känts lite tungt bänkat oss i soffan och slagit på tvn istället för att bara sätta sig i stillhet och nyfiket istället utforskat vad det är som tynger?
Vem har inte betat av än det ena, än det andra utan att pausa? Tänkt att jag tar en paus sen, men det där sen kom visst aldrig…
Så lätt det är att göra annat istället för att till fullo låta sig uppslukas av ögonblicket, att låta sig vara i en stund då allt kanske är helt stilla, låta det som finns inuti oss få lite mer utrymme att komma fram och ta sin plats. I den här delen av världen är vi inte riktigt vana med det. Vi befinner oss i ett samhälle där prestation, hårt arbete och att ”göra” premieras. Men den här tiden för stillhet, var skapas den?
Idag blev jag åter igen påmind. Kroppen sa till. Och jag börjar bli hyfsat bra på att lyssna på den (ibland tar det dock lite tid innan jag fattar vad den vill säga). I helgen gick jag sista delen i en fantastisk yogautbildning i Seasonal yinyoga. Men tre fullproppade dagar med djup yoga sätter fart på känslor, lossar på spänningar och hjälper gamla minnen att bubbla upp. Så kroppen behöver väldigt mycket tid att i stillhet låta de processer som satts igång få bearbetas, ta plats och slutföras. Livet med vardagen har dock under några dagar haft andra planer, men idag skrek kroppen högre. Så, idag har jag prioriterat en bra stunds total stillhet i kropp och sinne för att integrera, landa och kunna tillgodogöra mig all ny kunskap. Något vi också pratade om vikten av på denna yogautbildning. Om vi inte tillåter den så viktiga vilan och stillheten lämnas inte utrymme för något nytt att växa fram. Något som dessutom är extra viktigt under den här tiden på året. Kanske har du också märkt att de bästa idéerna ploppar upp just när du gör ingenting?
Hur vi hittar in i den där stillheten och tystnaden, i varandet, kan se olika ut. En stunds daglig meditation. En påminnelse till sig själv kanske att inte ta upp mobilen och slösurfa i de där stunderna som faktiskt dyker upp ibland när livet bjuder oss en stund att pausa. En liten kort stund att stanna upp mellan varje aktivitet, checka av kropp och sinne, landa. Planera in tid för varandet i kalendern. När, var och hur vi ger oss själva utrymme till tystnad och stillhet tror jag inte är det viktiga. Det viktiga är ATT vi gör det.