Att vara nöjd
I en stund av reflektion nu på morgonen hamnade jag i känslan ”Att vara nöjd”. Vad betyder det att vara nöjd? Kan det vara så att det är ganska välgörande för oss att välja att fokusera på att vara i och känna på den känslan lite oftare?
Jag tog mig ner till badplatsen i morse, tog ett dopp och efteråt satte jag mig och gjorde upp en plan för veckans arbete. När jag la undan anteckningsboken satte jag mig ner, bara såg mig omkring och upplevde det som var, runt mig, i mig, mig själv i relation till det som var omkring mig och jag kände mig bara, ja, nöjd. Färgerna runtomkring mig var klara och skarpa, lugnet och välbehaget spred sig i kroppen. Om det var effekten av badet som bidrog till att en oerhört skön känsla fyllde mig eller bara stunden som den var eller att jag här och nu i livet är redo att fokusera mer på den känslan vet jag inte, det spelar ingen roll, men en insikt kom att wow, den här känslan i kroppen behöver jag landa i oftare. Den gör mig gott!
Detsamma skedde häromdagen, jag hade arbetat med höstens yinyoga förberett kommande klasser. Jag var färdig för dagen och helt plötsligt fyllde även då samma känsla mig, starkt och mycket påtagligt. Ett välbehag i kroppen spred sig.
Att jag uppmärksammar känslan av att känna sig nöjd extra tydligt nu tror jag beror på att jag inte varit superbra på att tillåta mig att bara vara i och känna på den känslan. Jag har ofta varit på språng vidare. Jag vet med mig att jag sedan tidigare varit ganska flitig på ”att göra”, men de senaste åren har ett fokus funnits på att frigöra mig från den inre pressen att hela tiden prestera, att låta tillståndet ”bara vara” få ta en större plats i mitt liv. Jag är inte det jag presterar och behöver inte prestera för att vara bra, jag är bra bara genom att finnas till. Tyvärr tror jag att det är något många kan känna igen sig i. Många av oss är vana med att göra och prestera, lite i linje med hur samhället idag ser ut. Alltför mycket handlar om prestation tyvärr. Men vi alla är bra som de vi är, inte för det vi gör. Eller hur?!
Jag tror det är viktigt för oss att pausa ibland och fokusera på hur det känns att vara nöjd, att verkligen tillåta känslan att ta plats i kroppen. Jag tänker att det är bra att uppleva känslan av att vara nöjd både när vi inte gör något speciellt, när vi bara är, men också när livet rullar på lite snabbare och när vi är lite mer i görandet. Att stanna upp ibland och försöka hitta in till en känsla av att känna sig nöjd. Där vi kan tillåta icke strävan, där vi kan känna att det finns ingen annanstans jag behöver gå just nu, inget specifikt jag behöver göra. Stunden är här och nu, jag är nöjd i det som är och faktiskt också uppleva den känslan och välbehaget i kroppen. Livet är bra just nu.
Jag tänker att vi också mår bra av att vila i nöjdhet även
då vi faktiskt har gjort något. Inte
genom att fokusera på resultatet, men att genom att pausa ibland, kanske efter
att ha utfört något, gjort en specifik uppgift på arbetet, dansat loss med
barnen eller dammsugit hemma och låta den här känslan av tillfredsställelse få
växa inom oss. Vi behöver inte rusa på och gå vidare till nästa uppgift i livet
direkt som om allt handlar om en checklista (även om jag älskar checklistor
använda på rätt sätt) utan jag tänker att det är så himla bra för kropp och
sinne om vi tar de där korta stunderna och låter förnöjsamheten kännas in på
djupet. I övergångar, stanna upp, se det du har gjort (eller inte gjort), var
nöjd. Tillåt dig själv att känna dig tillfreds en stund. Pausa och njut av känslan innan du går vidare
till nästa stund i livet.
Jag tror det gör oss gott.